Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.   Related Paintings of Martin Mijtens d.a. :. | Arab or Arabic people and life. Orientalism oil paintings 355 | The Yarra below Eaglemont | Saint Cosmas and Saint Damian Salvaged | Self-Portrait | Four Demons |
Related Artists:
Sir John Lavery,RA
1856-1941 The artist John Lavery was born in Belfast, and studied in Scotland at the Glasgow School of Art from about 1874. He was in London from 1879-81 (he studied at Heatherley's School of Art for six months), and later in Paris, where he was influenced by Bastien-Lepage. He then returned to Glasgow, becoming a leading member of informal group of painters known as the Glasgow School (James Guthrie was another member), with work characterised by lack of a storyline, but great energy. Lavery achieved his pinnacle in the 1880s, with exhibitions in Europe and America, and as a leading portraitist, he was chosen to paint the State visit of Queen Victoria to the International Exhibition in Glasgow, 1888 - there were some 250 portraits in that picture. From 1890 he visited Morocco frequently, and he changed his British base to London in 1896, where he used a studio belonging to Alfred East. He was elected ARA in 1911,
Karl Edaurd Biermann
painted Finstermunz Pass in Tyrol in 1830
Marstrand, Wilhelm
Danish, 1810-1873 Danish painter and illustrator. He was a student of C. W. Eckersberg at the Kunstakademi in Copenhagen (1825-33). His art reflects his constant observation of the world around him, in particular middle-class society, and the narrative element dominated his pictures of crowds in the city streets. Throughout his life he sought inspiration from literature and the theatre. In his early genre painting Moving Day Scene (1831; Niv?, Nivaagaards Malsaml.) it was the popular novelty of vaudeville that interested him. The October Festival (1839; Copenhagen, Thorvaldsens Mus.) reveals how Marstrand's five-year stay (1836-41) in Italy opened his eyes to the classical ideal of beauty. It was, however, an ideal that found little response in contemporary Denmark, and he turned towards a more anecdotal and humorous approach. In Scene of Country Life (1843; Copenhagen, Kon. Dan. Kstakad.), painted as a set subject for the Kunstakademi, Marstrand took as his theme a scene from Erasmus Montanus, a play by the 18th-century Danish poet and playwright Ludvig Holberg. Thereafter Holberg's comedies provided an inexhaustible source that satisfied Marstrand's need to pursue his investigations of human character. Family life similarly interested him throughout his career, as in his Scene of Daily Life (1857; Copenhagen, Stat. Mus. Kst). Such group portraits as The Waagepetersen Family (1836; Copenhagen, Stat. Mus. Kst) show an equal concern to depict the quiet details of Danish domestic life. Marstrand continued to travel abroad in search of inspiration. His stay in Venice in 1853-4 was particularly important; his studies there of the great Venetian painters improved his understanding of the handling of colour, as seen clearly in the many historical and religious paintings of his last years. Of particular interest is his mural decoration of Christian IV's chapel in Roskilde Cathedral (1864-6) with scenes from the life of the Danish monarch. Marstrand's paintings have a certain facetiousness which often obscures a much deeper philosophical content. For this reason, it is his drawings that arouse more admiration.